Jag läste precis ett pressmeddelande från Piratpartiets hemsida, där man skriver att Eu-parlamentet den 25:e april valde att bifalla ett kontroversiell kontroversiellt direktiv som bland annat gör fildelning till grov brottslighet. I praktiken skulle direktivet innebära att Piratpartiet skulle kunna förbjudas då det argumenterar för att piratkopiering är samhällspositivt enligt partiets ordförande Rickard Falkvinge. Eftersom det är en av partiets huvudpunkter så har partiet i praktiken kriminaliserats med den nya brottsrubriceringen "anstiftan till fildelning".
Vad jag vet så måste förslaget komma igenom ministerrådet innan det kan tas i bruk, vilket ju inte gör det säkert att det kommer antas. Men jag tycker det är konstigt att det läggs så mycket energi på just fildelning (förhoppningsvis den "illegala"). Nej förresten, inte konstigt utan förjävligt rent ut sagt. Vi har i Holland exempelvis ett parti som förespråkar pedofili och som skyddas av yttrandefriheten. Därför blir jag lite ledsen att det inte läggs några resurser eller försök till att sätta stopp för sådana här partier istället för Piratpartiet. Nu finns det väl i och för sig inte lika mycket pengar att håva in på att jaga pedofiler, men det undergräver trovärdigheten och respekten för alla politiker.
NP: Agalloch - She Painted Fire Across The Skyline
Monday, May 14, 2007
Fildelning: Dela med sig eller snåla...
...en vanlig fråga får man tåla. Äppelvisan känner nog de flesta människor i Sverige igen, en visa man sjöng ideligen i dagis, förskolor och lågstadieskolor. Frågan är om det i framtiden inte kommer anses som anstiftan till olaglig handling. En av de kanske största ämnena som det diskuteras om idag när man pratar om Internet och dess framgång är just fildelning. Vad fildelning innebär tänker jag inte förklara så jätteingående då jag räknar med att de flesta vet vad det handlar om. Om inte annat så borde namnet "fildelning" inta om något.
Varför har det blivit ett sådant krux om fildelning kan man fråga sig? Tittar man på fildelning som teknik så kan man verkligen undra varför det blir ett sådant snack, då det används av alla Internetanvändare i stort sett. Egentligen handlar det oftast om den så kallade illegala fildelningen, som många tror är samma sak som fildelning då i alla fall svensk media inte riktigt har så stor koll på vad de skriver om.
Det började pratas om illegal fildelning när fildelningstjänsten Napster kom upp på tapeterna. Detta på grund av att olika globala skivbolag tyckte att de började förlora makten över sina kunders val av vilken musik de ville lyssna på. Något man i åratal utövat och på olika sätt utnyttjat sina kunder genom oförklarliga prishöjningar och liknande. Istället för att försöka anpassa sig till denna nya teknik, valde man från deras håll att försöka stävja den.
Detta genom att utan några som helst faktiska belägg påstå att fildelningen av musik bidrog till förminskning av skivförsäljning. Man förstökte stärka dessa falserier med olika vinklade och snedvridna rapporter som faktiskt inte säger ett dugg, då man i stort sett alltid utgår ifrån att en nedladdad skiva innebär en försäljningsförlust. Ett grovt felaktigt påstående som de två professorerna Felix Oberholzer-Gee och Koleman Strumpf överbevisade denna i rapporten "The Effect of File Sharing on Record Sales" där man jämfört samband mellan försäljning av skivor och vilken utsträckning de laddas ner. Jag ska inte gå in på den rapporten mer än att säga att det faktiskt i många fall tvärtom varit så att skivor som laddades ner mer också ökade i försäljning.
Napster stängdes i alla fall ner 2001 efter flertalet stämningar. Genast dök det upp nya liknande tjänster Kazaa och Audiogalaxy var några av dem. Kazaa är lite extra nämnvärt då man kunde ladda ner även filmer och andra filer där och inte bara musik. Än en gång valde man från skivbranschen att påstå att detta var något som missgynnade deras försäljning och stämde till båda tjänster fick läggas ner. Med utvecklingens framfart ligger vi nu på en nivå där man kan ladda ner hela skivor och filmer på ett par minuter, när det i början handlade om enstaka låtar. I Olofs eminenta blog kan man läsa om Darknet, en tjänst som till synes är omöjlig att spåra och därmed ett omöjligt helvete att ta itu med för den hetsjagande musik- och nöjesbranchen som väljer att anklaga fildelning som boven när försälningsökningen inte riktigt gått lika skyhögt som man önskat.
Med denna kortfattade lilla bakgrund kan man då fråga sig om det är etiskt försvarbart att fildela. Självklart är svaret ja. Att dela med sig av något med en annan människa är en av grunderna för samarbete och samarbete är något som människan bygger sin existens på. När man istället pratar om den etiska aspekten i Illegal fildelning, så vill jag först ta upp några få punker där.
Det man gör när man fildelar, är att man skapar en kopia av något, och skickar vidare till något. Alltså "stjäl" man inget när man laddar ner och man för inte vidare "stulet" material när man delar ut. Det man dock gör är att man bryter mot en tolkning av upphovsrättslagen. Denna nytolkning av lagen har också lett till att det nu inte längre vad jag vet tillåtet att låna ut en skiva eller bok till en kompis. Något som tidigare ansågs helt i sin rätt. Det är alltså denna mystiska, förvirrade lagtolkning man som vanlig människa bryter mot när man försöker dela med sig av något man själv äger och har köpt.
Så kan man anse det vara etiskt försvarbart att syssla med fildelning? Man kan ju argumentera för att det är oetiskt att bryta mot lagen, men personligen så anser jag det har mer med moral att göra. När det handlar om fildelning så har upphovsrättslagen tillämpats av en anledning; musikbranchens stora pengar. Har man mycket pengar så är det inte svårt att trycka på lite knappar här och där. Ur ett utilitaristiskt perspektiv skulle jag vilja påstå att fildelning är etiskt korrekt. Inte minst då en nygjord sifoundersökning visar att näst intill hälften av Sveriges befolkning vill tillåta all form av fildelning och på så vis hindrar lagtolkningen där fildelning av upphovskyddat material är olagligt folk att söka maximera sin lycka.
NP: Behemoth - Slaves Shall Serve
Varför har det blivit ett sådant krux om fildelning kan man fråga sig? Tittar man på fildelning som teknik så kan man verkligen undra varför det blir ett sådant snack, då det används av alla Internetanvändare i stort sett. Egentligen handlar det oftast om den så kallade illegala fildelningen, som många tror är samma sak som fildelning då i alla fall svensk media inte riktigt har så stor koll på vad de skriver om.
Det började pratas om illegal fildelning när fildelningstjänsten Napster kom upp på tapeterna. Detta på grund av att olika globala skivbolag tyckte att de började förlora makten över sina kunders val av vilken musik de ville lyssna på. Något man i åratal utövat och på olika sätt utnyttjat sina kunder genom oförklarliga prishöjningar och liknande. Istället för att försöka anpassa sig till denna nya teknik, valde man från deras håll att försöka stävja den.
Detta genom att utan några som helst faktiska belägg påstå att fildelningen av musik bidrog till förminskning av skivförsäljning. Man förstökte stärka dessa falserier med olika vinklade och snedvridna rapporter som faktiskt inte säger ett dugg, då man i stort sett alltid utgår ifrån att en nedladdad skiva innebär en försäljningsförlust. Ett grovt felaktigt påstående som de två professorerna Felix Oberholzer-Gee och Koleman Strumpf överbevisade denna i rapporten "The Effect of File Sharing on Record Sales" där man jämfört samband mellan försäljning av skivor och vilken utsträckning de laddas ner. Jag ska inte gå in på den rapporten mer än att säga att det faktiskt i många fall tvärtom varit så att skivor som laddades ner mer också ökade i försäljning.
Napster stängdes i alla fall ner 2001 efter flertalet stämningar. Genast dök det upp nya liknande tjänster Kazaa och Audiogalaxy var några av dem. Kazaa är lite extra nämnvärt då man kunde ladda ner även filmer och andra filer där och inte bara musik. Än en gång valde man från skivbranschen att påstå att detta var något som missgynnade deras försäljning och stämde till båda tjänster fick läggas ner. Med utvecklingens framfart ligger vi nu på en nivå där man kan ladda ner hela skivor och filmer på ett par minuter, när det i början handlade om enstaka låtar. I Olofs eminenta blog kan man läsa om Darknet, en tjänst som till synes är omöjlig att spåra och därmed ett omöjligt helvete att ta itu med för den hetsjagande musik- och nöjesbranchen som väljer att anklaga fildelning som boven när försälningsökningen inte riktigt gått lika skyhögt som man önskat.
Med denna kortfattade lilla bakgrund kan man då fråga sig om det är etiskt försvarbart att fildela. Självklart är svaret ja. Att dela med sig av något med en annan människa är en av grunderna för samarbete och samarbete är något som människan bygger sin existens på. När man istället pratar om den etiska aspekten i Illegal fildelning, så vill jag först ta upp några få punker där.
Det man gör när man fildelar, är att man skapar en kopia av något, och skickar vidare till något. Alltså "stjäl" man inget när man laddar ner och man för inte vidare "stulet" material när man delar ut. Det man dock gör är att man bryter mot en tolkning av upphovsrättslagen. Denna nytolkning av lagen har också lett till att det nu inte längre vad jag vet tillåtet att låna ut en skiva eller bok till en kompis. Något som tidigare ansågs helt i sin rätt. Det är alltså denna mystiska, förvirrade lagtolkning man som vanlig människa bryter mot när man försöker dela med sig av något man själv äger och har köpt.
Så kan man anse det vara etiskt försvarbart att syssla med fildelning? Man kan ju argumentera för att det är oetiskt att bryta mot lagen, men personligen så anser jag det har mer med moral att göra. När det handlar om fildelning så har upphovsrättslagen tillämpats av en anledning; musikbranchens stora pengar. Har man mycket pengar så är det inte svårt att trycka på lite knappar här och där. Ur ett utilitaristiskt perspektiv skulle jag vilja påstå att fildelning är etiskt korrekt. Inte minst då en nygjord sifoundersökning visar att näst intill hälften av Sveriges befolkning vill tillåta all form av fildelning och på så vis hindrar lagtolkningen där fildelning av upphovskyddat material är olagligt folk att söka maximera sin lycka.
NP: Behemoth - Slaves Shall Serve
Web 2.0: Bu eller Bä
En fråga som jag funderat lite på när jag läst om Web 2.0 är huruvida det är bra eller dåligt.
För o ena sidan gör man med Web 2.0 det möjligt för en helt ny skara människor att få tillgång och påverka Internet på ett helt nytt sätt. Med enkla mallar kan man utan problem skapa blogar, communitykonton, wikis och annat. Men är detta bara bra? För i och med denna förenkling som faktiskt gör att många mer människor väljer att använda Internet mer aktivt, så skulle man kunna påstå att människor lockas in i en säkerhet utan att känna något behov av att verkligen lära sig hur man använder Internet med kodning och scriptning. För man är ju fortfarande helt beroende av de som skapat tjänsten, man kan skapa en egen hemsida, men man fyller egentligen bara i en mall som någon annan skapat.
Denna diskussion hade vi lite på förra föreläsningen, och jag måste såhär i efterhand säga att jag tycker det är struntprat. Kanske inte helt och hållet, men jag har väldigt svårt att hålla med just den synen av Web 2.0's följder. Jag tror tvärtom att ett ökat allmänt intresse för informationshantering på Internet snarare kommer öka antalet människor som vill veta mer och som vill ta reda på mer om hur saker fungerar. Den mängden människor som söker sig till att pilla med att koda och scripta kommer att göra det, och den strömmer tror jag inte alls kan påverkas negativt av Web 2.0. Kanske att det finns en försvinnande liten del Internetanvändare som tycker sig kunna tillfredställa de hemsideprojekt man söker göra med myspace eller liknande. Dock tror jag att i det stora hela kommer intresset för Internet och dess kraft i att just kommunicera och skapa tillsammans att locka fler till att lära sig mer.
NP: Dismember - Dismembered
För o ena sidan gör man med Web 2.0 det möjligt för en helt ny skara människor att få tillgång och påverka Internet på ett helt nytt sätt. Med enkla mallar kan man utan problem skapa blogar, communitykonton, wikis och annat. Men är detta bara bra? För i och med denna förenkling som faktiskt gör att många mer människor väljer att använda Internet mer aktivt, så skulle man kunna påstå att människor lockas in i en säkerhet utan att känna något behov av att verkligen lära sig hur man använder Internet med kodning och scriptning. För man är ju fortfarande helt beroende av de som skapat tjänsten, man kan skapa en egen hemsida, men man fyller egentligen bara i en mall som någon annan skapat.
Denna diskussion hade vi lite på förra föreläsningen, och jag måste såhär i efterhand säga att jag tycker det är struntprat. Kanske inte helt och hållet, men jag har väldigt svårt att hålla med just den synen av Web 2.0's följder. Jag tror tvärtom att ett ökat allmänt intresse för informationshantering på Internet snarare kommer öka antalet människor som vill veta mer och som vill ta reda på mer om hur saker fungerar. Den mängden människor som söker sig till att pilla med att koda och scripta kommer att göra det, och den strömmer tror jag inte alls kan påverkas negativt av Web 2.0. Kanske att det finns en försvinnande liten del Internetanvändare som tycker sig kunna tillfredställa de hemsideprojekt man söker göra med myspace eller liknande. Dock tror jag att i det stora hela kommer intresset för Internet och dess kraft i att just kommunicera och skapa tillsammans att locka fler till att lära sig mer.
NP: Dismember - Dismembered
Tuesday, May 8, 2007
Web 2.0: Internet åt folket
När jag läst om Web 2.0 så har det som främst lagts fram som nytt och givande är användarnas möjligheter att själva skapa och styra över material. Exempel på Web 2.0 fenomen som de flesta säkert hört talas om och som sprid helt otroligt är ju blogar (hur stavar man egentligen? enligt vissa sidor är det två "g"..?), Youtube med liknande tjänster, messengertjänster och så vidare. Jag skulle tro att en stor majoritet av svenska Internetanvändare under 40 känner alla de företeelser jag nämnde.
Det är ju i sig inte så konstigt då det i tidningar skrivs blog, högt uppsatta politiker använder sig av det, och det framförs som ett nytt unikt sätt att nå ut till massvis med människor. Youtube kan ingen ha missat efter hur det hypats i media något otroligt. När sedan Google valde att köpa upp Youtube för 1.6 miljarder dollar, eller 12 miljarder kronor, så insåg man som vanlig dödlig hur stort youtube faktiskt är.
Till sist har vi messengerklienter. Jag kan tänka mig att varenda Internetanvändare i Sverige under 30 år använder sig av någon form av messengeraklient. Här kan man chatta direkt med sina vänner, eller med främmande människor för det om man vill. Det fördelaktiga med de här tjänsterna är att de inte är browserberoende, man laddar ner en liten mjukvara som man kan köra i bakgrunden för att använda när man ska chatta med sina vänner.
Något som är gemensamt för alla dessa applikationer är att de är väldigt användarvänliga (eller skall vara i alla fall), vilket gör att "vanliga" människor som inte ha så jättestor kunskap i kodning eller scriptning skall kunna använda sig av Internet för att kunna lägga upp och hantera information samt data och få ut mer än bara surfa runt och leta efter saker här och där.
Något annat som också är gemensamt för dessa tjänster är frågan om vem som bär ansvar för det som läggs ut eller som hanteras i de olika applikationerna. Är det skaparna som ligger bakom tjänsten som bär det uteslutande ansvaret för vad som finns på sajten, eller är det så att man som användare har ett ansvar?
I de flesta fall förekommer det olika former av avtal och liknande som man som användare måste acceptera i fall att man vill använda sig av tjänsten. Dessa avtal är ofta hiskeligt långa, och det krävs ofta i princip bara att kryssa i en ruta utan att läsa igenom avtalen för att kunna gå vidare i sin installation eller när dessa avtal nu poppar upp. Man kan ju utifrån dessa avtal mena på att det är användaren i sig som bär ansvar för vad han eller hon väljer att göra med tjänsten. Tillverkarna kan ju dessutom knappast gå igenom varenda blog, varenda konversation eller varenda videoklipp för att se om där finns något som inte följer de bestämda reglerna. Jag tycker dock att frågan inte är så enkel. Frågan om vad som är stötande eller som är emot reglerna är i många fall jättesvår att bedömma. Vissa personer reagerar olika på olika saker, vissa tar mer illa vid sig än andra av olika ting. Mycket beror på kulturskillnader, men mycket grundar sig också i att vi faktiskt är olika individer.
Exempelvis har man i Turkiet fått fram ett domslut som där Youtube ska blockas för nätanvändare med anledning att Mustafa Kemal Atatürk, Turkiets landsfader förlöjligas på vissa filmklipp. Brasilien och Thailand är länder som också infört olika regleringar kring Youtube. Liknande fall finns där exempelvis Annie Lenox (sångerska från Eurythmics) dotter bjöd några vänner på fest när hon var ensam hemma. Någon snäll vän lade upp inbjudan på Myspace, och katastrofen var ett faktum. I dessa fall kan kanske påstå att det rör sig om slags integritetsfråga. Vi har kanske svårt att se agerandet i Turkiet som försvarbart, men kanske har vi lättare att anse att den sextonåriga Lola Lennox integritet faktiskt kränkts när någon skickar runt hennes personliga inbjudan på nätet med adress och information om när hon är ensam hemma. Samtidigt kan man tycka att ingen gjort något olagligteller brutit mot några regler. Ännu svårare blir det när man tittar på blogar.
Många blogar är som dagböcker för människor, där man av någon anledningen vill dela med sig av sitt privatliv på Internet och därmed hur många människor som helst. Det finns även mängder med politiska blogar, och eftersom det handlar om personliga åsikter som man själv står för och inget annat, kan man spä på lite hur starkt man vill.
Pratar man sedan om messenger och andra "sociala tjänster" så finns det oändligt med många fall där folk anser sig blivit kränkta och liknande.
Man kan då fråga sig vem som bär ansvaret för dessa kränkningar. Det mest påfallande svaret är ju användaren som utfört den kränkandehandlingen Har man brutit mot en regel eller till och med en lag, så får man ta konsekvensen. Dock undrar jag ibland om det verkligen är rätt och etiskt försvarbart att överlåta hela det ansvaret till användaren? För vad är rätt och fel på Internet? Helgon.net är ett Internet-community för alternativa människor, blev omdiskuterat sedan folk diskuterat pedofili i tjänstens forum. Man jämförde pedofili med heterosexualitet och fick stöd från moderatorer som ansåg att man hade rätt att diskutera sådana här frågor. När det sedan uppmärksammades i media, bestämde man från sidans sida att det inte var tillåtet längre. Vem bar ansvaret där? Användarna som diskuterade frågan bröt ju faktiskt inte mot några regler.
Nu kan det tyckas att jag driver bort från ämnet en smula, men vad jag vill komma fram till är att i och med Web 2.0 så möjliggör man för vanliga Internetanvändare att kunna utnyttja Internet på ett nytt sätt, och på så vis öppnar man upp för en enorm massa människor som tidigare inte riktigt förstått sig på hur man gör. Men samtidigt blir det jättesvårt att säga vem som bär ansvaret för det som sprids och läggs upp. Är det företaget/skaparna bakom en specifik tjänst, eller är det användarna av tjänsten?
NP: Crippled Black Phoenix - Really, How'd It Get This Way?
Det är ju i sig inte så konstigt då det i tidningar skrivs blog, högt uppsatta politiker använder sig av det, och det framförs som ett nytt unikt sätt att nå ut till massvis med människor. Youtube kan ingen ha missat efter hur det hypats i media något otroligt. När sedan Google valde att köpa upp Youtube för 1.6 miljarder dollar, eller 12 miljarder kronor, så insåg man som vanlig dödlig hur stort youtube faktiskt är.
Till sist har vi messengerklienter. Jag kan tänka mig att varenda Internetanvändare i Sverige under 30 år använder sig av någon form av messengeraklient. Här kan man chatta direkt med sina vänner, eller med främmande människor för det om man vill. Det fördelaktiga med de här tjänsterna är att de inte är browserberoende, man laddar ner en liten mjukvara som man kan köra i bakgrunden för att använda när man ska chatta med sina vänner.
Något som är gemensamt för alla dessa applikationer är att de är väldigt användarvänliga (eller skall vara i alla fall), vilket gör att "vanliga" människor som inte ha så jättestor kunskap i kodning eller scriptning skall kunna använda sig av Internet för att kunna lägga upp och hantera information samt data och få ut mer än bara surfa runt och leta efter saker här och där.
Något annat som också är gemensamt för dessa tjänster är frågan om vem som bär ansvar för det som läggs ut eller som hanteras i de olika applikationerna. Är det skaparna som ligger bakom tjänsten som bär det uteslutande ansvaret för vad som finns på sajten, eller är det så att man som användare har ett ansvar?
I de flesta fall förekommer det olika former av avtal och liknande som man som användare måste acceptera i fall att man vill använda sig av tjänsten. Dessa avtal är ofta hiskeligt långa, och det krävs ofta i princip bara att kryssa i en ruta utan att läsa igenom avtalen för att kunna gå vidare i sin installation eller när dessa avtal nu poppar upp. Man kan ju utifrån dessa avtal mena på att det är användaren i sig som bär ansvar för vad han eller hon väljer att göra med tjänsten. Tillverkarna kan ju dessutom knappast gå igenom varenda blog, varenda konversation eller varenda videoklipp för att se om där finns något som inte följer de bestämda reglerna. Jag tycker dock att frågan inte är så enkel. Frågan om vad som är stötande eller som är emot reglerna är i många fall jättesvår att bedömma. Vissa personer reagerar olika på olika saker, vissa tar mer illa vid sig än andra av olika ting. Mycket beror på kulturskillnader, men mycket grundar sig också i att vi faktiskt är olika individer.
Exempelvis har man i Turkiet fått fram ett domslut som där Youtube ska blockas för nätanvändare med anledning att Mustafa Kemal Atatürk, Turkiets landsfader förlöjligas på vissa filmklipp. Brasilien och Thailand är länder som också infört olika regleringar kring Youtube. Liknande fall finns där exempelvis Annie Lenox (sångerska från Eurythmics) dotter bjöd några vänner på fest när hon var ensam hemma. Någon snäll vän lade upp inbjudan på Myspace, och katastrofen var ett faktum. I dessa fall kan kanske påstå att det rör sig om slags integritetsfråga. Vi har kanske svårt att se agerandet i Turkiet som försvarbart, men kanske har vi lättare att anse att den sextonåriga Lola Lennox integritet faktiskt kränkts när någon skickar runt hennes personliga inbjudan på nätet med adress och information om när hon är ensam hemma. Samtidigt kan man tycka att ingen gjort något olagligteller brutit mot några regler. Ännu svårare blir det när man tittar på blogar.
Många blogar är som dagböcker för människor, där man av någon anledningen vill dela med sig av sitt privatliv på Internet och därmed hur många människor som helst. Det finns även mängder med politiska blogar, och eftersom det handlar om personliga åsikter som man själv står för och inget annat, kan man spä på lite hur starkt man vill.
Pratar man sedan om messenger och andra "sociala tjänster" så finns det oändligt med många fall där folk anser sig blivit kränkta och liknande.
Man kan då fråga sig vem som bär ansvaret för dessa kränkningar. Det mest påfallande svaret är ju användaren som utfört den kränkandehandlingen Har man brutit mot en regel eller till och med en lag, så får man ta konsekvensen. Dock undrar jag ibland om det verkligen är rätt och etiskt försvarbart att överlåta hela det ansvaret till användaren? För vad är rätt och fel på Internet? Helgon.net är ett Internet-community för alternativa människor, blev omdiskuterat sedan folk diskuterat pedofili i tjänstens forum. Man jämförde pedofili med heterosexualitet och fick stöd från moderatorer som ansåg att man hade rätt att diskutera sådana här frågor. När det sedan uppmärksammades i media, bestämde man från sidans sida att det inte var tillåtet längre. Vem bar ansvaret där? Användarna som diskuterade frågan bröt ju faktiskt inte mot några regler.
Nu kan det tyckas att jag driver bort från ämnet en smula, men vad jag vill komma fram till är att i och med Web 2.0 så möjliggör man för vanliga Internetanvändare att kunna utnyttja Internet på ett nytt sätt, och på så vis öppnar man upp för en enorm massa människor som tidigare inte riktigt förstått sig på hur man gör. Men samtidigt blir det jättesvårt att säga vem som bär ansvaret för det som sprids och läggs upp. Är det företaget/skaparna bakom en specifik tjänst, eller är det användarna av tjänsten?
NP: Crippled Black Phoenix - Really, How'd It Get This Way?
Monday, May 7, 2007
Web 2.0: Fria Online-encyklopedier
Det här bloginlägget är lite kul i sig måste jag säga, då jag från början inte riktigt visste helt vad web 2.0 innebar. Jag kollade upp det på Wikipedia och tänkte nu då skriva om just Wikipedia i min blog. Det är ju så innästlat i web 2.0 att jag inte vet vad.
Nåväl, Wikipedia är förmodligen den mest kända onlineencyklopedien på Internet. Även om man brukar använda Google för att söka sin information så hänvisas man ofta till Wikipedia. Wikipedias styrka är att användarna är de som tillför och uppdaterar artiklar till denna encyklopedi, vilket gör att man kallar Wikipedia för en öppen och fri encyklopdi. I och med att användarna (som är hur många som helst) tillför artiklarna har Wikipedia en enorm mängd med artiklar i alla möjliga olika ämnen, jag har själv faktiskt korrigerat ett par artiklar då det dock endast rörde sig om stavfel. Det är ytterst lite som man inte kan hitta på Wikipedia, och ju större sajten blir, desto fler användare får man vilket då ökar antalet artiklar ännu mer. Det går så att säga i en god cirkel om man kan uttrycka sig så.
Man kan genast fråga sig hur pålitiligt Wikipedia är om i stort sett vem som helst kan logga in och skriva en artikel om något, och givetvis är detta en helt legitim fråga, som man faktiskt måste fråga sig om vilken information man än läser, var man än läser den.
Wikipedia har dock en del regler och kriterier som måste uppfyllas för att artiklar ska bli helt godkända. Exempelvis måste man som användare alltid hänsvisa till källan man fick sin information ifrån. Man kan dessutom inte skriva hur som helst. I de fall där någon skrivit "it is said" eller liknande finner man i början av artikeln en informationsruta som informerar om att det saknas vissa källor eller att artikeln inte riktigt redogör för hur man kommit fram till vissa saker.
En liknande sida i sammanhanget är All Music Guide. En sida för musikälskande människor där man kan hitta i stort sett vilka artister som helst, läsa biografi samt diskografi och annat. Precis som på Wikipedia är det här användarna som skriver om artister och recenserar skivor med mera.
Det som är styrkan med dessa båda sidor och andra liknande sidor är som sagt just det att användarna själva uppdaterar sidan och innehållet, vilket gör att det alltid är aktuellt och brett i ämnen. Men det är lite av ett tveeggat svärd skulle man kunna påstå. Visst har man från Wikipedias håll lagt upp regler och liknande som skall åtföljas för att undgå allt för subjektiva artiklar samt att kräva källhänsvisningar från dem som skriver artilklarna.
Men slutligen hänger ju allt på hur man väljer att bedöma det som står på sidan. Jag menar, det finns ingen världslig sanning egentligen. Nästan allt som vi känner till kommer från vår uppfattning om något. Det är i och för sig något som gäller för alla former av encyklopedier och faktaböcker. När vi talar om All Music Guide så lider man inte riktigt av samma problem där. Recensioner är och ska vara subjektiva, artister är inte eller alltid lika omstridda i som exempelvis politiska ämnen.
Jag var själv i början tveksam till Wikipedia just av den uppfattningen att jag inte trodde att någon orkade kolla upp artiklarna eller hur Wikipedias skapare kunde hålla koll på att användarna. Givetvis fungerar inte sidan helt hundraprocentigt bra, då vissa artiklar blivit låsta på grund av vandalisering av informationen i dem. Men trots detta så vill jag påstå att Wikipedia är den mest korrekta encyklopedi man kan hitta. Eftersom det inte rör sig om ett litet gäng författare, utan alla användare. Skriver jag att en banan är ett litet djur från östra Frankrike, så kommer det att ändras snarast av en annan användare. Detta eftersom sidan används flitigt och besöks, samt att det finns så många kriterier som visar på om artikeln i fråga saknar något för att göra dentrovärdig eller liknande. Kulturella skillnader, eller liknande kommer finnas i alla uppslagsverk, men jag tror att Wikipedia lättare kan handskas med dessa problem då användarna lätt kan fylla i det som saknas. Inget annat uppslagsverk i världen kan mäta sig med den kunskapsbas som Wikipedia ju faktiskt besitter med alla sina användare.
NP: Nine Inch Nails - Vessel
Nåväl, Wikipedia är förmodligen den mest kända onlineencyklopedien på Internet. Även om man brukar använda Google för att söka sin information så hänvisas man ofta till Wikipedia. Wikipedias styrka är att användarna är de som tillför och uppdaterar artiklar till denna encyklopedi, vilket gör att man kallar Wikipedia för en öppen och fri encyklopdi. I och med att användarna (som är hur många som helst) tillför artiklarna har Wikipedia en enorm mängd med artiklar i alla möjliga olika ämnen, jag har själv faktiskt korrigerat ett par artiklar då det dock endast rörde sig om stavfel. Det är ytterst lite som man inte kan hitta på Wikipedia, och ju större sajten blir, desto fler användare får man vilket då ökar antalet artiklar ännu mer. Det går så att säga i en god cirkel om man kan uttrycka sig så.
Man kan genast fråga sig hur pålitiligt Wikipedia är om i stort sett vem som helst kan logga in och skriva en artikel om något, och givetvis är detta en helt legitim fråga, som man faktiskt måste fråga sig om vilken information man än läser, var man än läser den.
Wikipedia har dock en del regler och kriterier som måste uppfyllas för att artiklar ska bli helt godkända. Exempelvis måste man som användare alltid hänsvisa till källan man fick sin information ifrån. Man kan dessutom inte skriva hur som helst. I de fall där någon skrivit "it is said" eller liknande finner man i början av artikeln en informationsruta som informerar om att det saknas vissa källor eller att artikeln inte riktigt redogör för hur man kommit fram till vissa saker.
En liknande sida i sammanhanget är All Music Guide. En sida för musikälskande människor där man kan hitta i stort sett vilka artister som helst, läsa biografi samt diskografi och annat. Precis som på Wikipedia är det här användarna som skriver om artister och recenserar skivor med mera.
Det som är styrkan med dessa båda sidor och andra liknande sidor är som sagt just det att användarna själva uppdaterar sidan och innehållet, vilket gör att det alltid är aktuellt och brett i ämnen. Men det är lite av ett tveeggat svärd skulle man kunna påstå. Visst har man från Wikipedias håll lagt upp regler och liknande som skall åtföljas för att undgå allt för subjektiva artiklar samt att kräva källhänsvisningar från dem som skriver artilklarna.
Men slutligen hänger ju allt på hur man väljer att bedöma det som står på sidan. Jag menar, det finns ingen världslig sanning egentligen. Nästan allt som vi känner till kommer från vår uppfattning om något. Det är i och för sig något som gäller för alla former av encyklopedier och faktaböcker. När vi talar om All Music Guide så lider man inte riktigt av samma problem där. Recensioner är och ska vara subjektiva, artister är inte eller alltid lika omstridda i som exempelvis politiska ämnen.
Jag var själv i början tveksam till Wikipedia just av den uppfattningen att jag inte trodde att någon orkade kolla upp artiklarna eller hur Wikipedias skapare kunde hålla koll på att användarna. Givetvis fungerar inte sidan helt hundraprocentigt bra, då vissa artiklar blivit låsta på grund av vandalisering av informationen i dem. Men trots detta så vill jag påstå att Wikipedia är den mest korrekta encyklopedi man kan hitta. Eftersom det inte rör sig om ett litet gäng författare, utan alla användare. Skriver jag att en banan är ett litet djur från östra Frankrike, så kommer det att ändras snarast av en annan användare. Detta eftersom sidan används flitigt och besöks, samt att det finns så många kriterier som visar på om artikeln i fråga saknar något för att göra dentrovärdig eller liknande. Kulturella skillnader, eller liknande kommer finnas i alla uppslagsverk, men jag tror att Wikipedia lättare kan handskas med dessa problem då användarna lätt kan fylla i det som saknas. Inget annat uppslagsverk i världen kan mäta sig med den kunskapsbas som Wikipedia ju faktiskt besitter med alla sina användare.
NP: Nine Inch Nails - Vessel
Thursday, May 3, 2007
Onlinespel & Spel Online: Svenska Spel och nätpoker
På senare år har pokerspelande blivit grymt hypat. Det började lite "oskyldigt" med ett par program som poppade upp i TV, där man följde pokerturneringar och hade expertkommentatorer som kom med synpunkter på folks spelande. Sedan kom lite mer flashiga program som "Celebrity World Poker Tour" där diverse TV-känsidar ställde upp och spelade om pengar som de sedan gav bort till olika välgörande ändamål.
Då dessa program gick på olika kanaler och på rätt bra sändningstid, och vips hade poker blivit hur hett som helst. I skolor pratade man om pokerförbud då elever spelade bort varandras pengar, i tidningar skrevs det om folk som blivit beroende hit och dit. I samma veva började olika pokersajter poppa upp och intresset för dessa verkade helt enormt.
Svenska spel, som innan inte sysslade med poker då det ansågs ge för snabb feedback och således inbjöd till beroende, började diskutera pokerfrågan. Många företag kunde ha sin bas utomlands och erbjuda nätpoker för svenskar utan att bryta mot Svenska spels monopol. Antalet pokerspelande svenskar ökade kraftigt och det talades om "pokerboomen", böcker om poker sålde som smör, man kunde till och med få ett minipokerset i Kalle Ankatidningen.
I slutet av 2005 uppmätte Svenska spel att nätpokern omsatte 9-10 miljarder kronor, vilket för spelbolagen innebär vinst på ungefär 1 miljard kronor. Man började då även prata om missbruk och att staten faktiskt borde gå in med Svenska spel på pokermarknaden för att "avkanalisera" spelare från pokerberoendet och locka svenskarna tillbaka till Sverige i sitt pokerspelande.
Samma höst fick också Svenska spel tillstånd av regeringen att ge sig in i nätpokervärlden. Målet för Svenska spel skulle vara att ta 25-30% av marknaden. Skulle man lyckas med detta, räknar Svenska spel med en bruttointäkt på 250 miljoner kronor. En inte helt dålig summa enligt mig.
Nu kan man givetvis ge sig in i en diskussion om det är rätt av staten och Svenska spel att ge sig in i pokervärlden, speciellt med tanke på alla missbrukare och annat elände det kan leda till. Att det finns ett missbruk är klart och tydligt. Bara det faktum att i stort sett alla jag känner som sysslar medpoker säger att de går som sämst plus minus noll, men oftast kammar hem en del "det går himla bra faktiskt", tyder på att något inte är helt rätt (att alla vinner är ju omöjligt, och att alla ska gå jämt ut torde nog göra spelet rätt trist).
Dock kan man försvara Svenska spels inträde med att de faktiskt satsar mycket på rehabilitering och hjälp till folk som fastnat i beroende eller liknande. Dessutom har man strikta regler man fått av regeringen som gör att pokerspelandet blir "säkrare" jämfört med exempelvis utländska aktörer. Reglerna som gäller är följande:
* Ingen under 18 år får delta.
* Ingen får delta som inte själv satt en gräns för hur mycket han/hon kan förlora.
* Ingen får spela som inte själv satt upp en gräns för hur länge han/hon får spela.
* Marknadsföring får bara ske i tidningar och på Internet
* Telefonnummer till stödlinjen för spelberoende måste finnas i marknadsföring och på spelplats.
* Bolaget ska arbeta aktivt för att motverka problem med överdrivet spelande.
* Högsta tillåtna spelinsats ska vara två prisbasbelopp, för närvarande 79 400 kronor. Regeringen kan återkalla eller ändra tillståndet med omedelbar verkan.
* Regeringen ska utvärdera pokerspelet på Internet under våren 2007. (TT)
Huruvida regeringen med Svenska spel agerar etiskt korrekt eller inte tänker jag inte riktigt ge mig in på. Det jag mest funderar över är huruvida man etiskt kan försvara hela agerandet med regeringens tillåtande. Man har ju bestämt att pokerspeladen är skadligt, då det ger för snabb feedback och därför är beroendeframkallande. Innan alla TV-program och liknande var inte poker allt lika populärt och omsatte i Sverige inte alls samma pengasummor, då var inte Svenska spel det minsta intresserade av att syssla med nätepoker. Men efter pokerns genomslag och "förfining" som man faktiskt kan kalla det, så var det helt plötsligt väldigt lägligt att ge sig in i marknaden.
Vi har statligt monopol på alkohol, då vi på 1800-talet söp sönder oss och hade ihjäl oss något helt sjukt mycket. Statligt monopol på exempelvis nikotin eller något ännu mer kontroversiellt, prostitution är det i dagsläget inte frågan om. USCH! säger gemene man. Ok, nu är inte prostitution direkt beroendeframkallande, men visst finns det ett missbruk. När människor mot sin vilja tvingas till något, prostitution eller idrott eller vad som helst, så är det ett slags missbruk. Att prostitution är populärt i Sverige är inget nytt, världens äldsta yrke som det brukar kallas är väldigt poppis, och mängder med svenska män ser njutning i att betala för unga öststatsflickor (något som uppmärksammades i och med filmen Lilja 4-ever).
Nikotin är ett annat ämne som omsätter stora mängder pengar och försätter många i beroende. Men i båda dessa fall är det ingen som talar om att staten ska gå in och och "Kanalisera" kunderna, för att förbättra villkoren och ordna rehab med mera. Främst för att båda ämnena är fula och skamliga i viss mån. De flesta är överrens att statligt stöd till vare sig nikotinindustrin eller prostitution är moraliskt och etiskt fel.
Nu vill jag inte propagera för ett förstatligande av prostitution, även om jag anser att det är upp till gemene man att bestämma vad man/kvinna att göra vad han/hon vill med sin kropp. Utnyttjande och tvång och trafficking är givetvis icke acceptabelt och något jag avskyr mer än mycket annat.
Dock ställer jag mig frågan om hur det skulle vara om några år om det kom ett gäng med TV-program som visade hur coolt och sofistikerat det är med rökning.. Eller att röka majja, alternativt använda lite prestationshöjande preparat, eller ha sex för pengar (Pretty Woman), listan kan göras lång på ämnen. Gränser som vi idag ser som helt glasklara och etiskt korrekta kan ändras inom loppet av några få år. I alla fall om det som i pokervärlden finns mycket pengar att vinna.
NP: Nine Inch Nails - The Great Destroyer
Då dessa program gick på olika kanaler och på rätt bra sändningstid, och vips hade poker blivit hur hett som helst. I skolor pratade man om pokerförbud då elever spelade bort varandras pengar, i tidningar skrevs det om folk som blivit beroende hit och dit. I samma veva började olika pokersajter poppa upp och intresset för dessa verkade helt enormt.
Svenska spel, som innan inte sysslade med poker då det ansågs ge för snabb feedback och således inbjöd till beroende, började diskutera pokerfrågan. Många företag kunde ha sin bas utomlands och erbjuda nätpoker för svenskar utan att bryta mot Svenska spels monopol. Antalet pokerspelande svenskar ökade kraftigt och det talades om "pokerboomen", böcker om poker sålde som smör, man kunde till och med få ett minipokerset i Kalle Ankatidningen.
I slutet av 2005 uppmätte Svenska spel att nätpokern omsatte 9-10 miljarder kronor, vilket för spelbolagen innebär vinst på ungefär 1 miljard kronor. Man började då även prata om missbruk och att staten faktiskt borde gå in med Svenska spel på pokermarknaden för att "avkanalisera" spelare från pokerberoendet och locka svenskarna tillbaka till Sverige i sitt pokerspelande.
Samma höst fick också Svenska spel tillstånd av regeringen att ge sig in i nätpokervärlden. Målet för Svenska spel skulle vara att ta 25-30% av marknaden. Skulle man lyckas med detta, räknar Svenska spel med en bruttointäkt på 250 miljoner kronor. En inte helt dålig summa enligt mig.
Nu kan man givetvis ge sig in i en diskussion om det är rätt av staten och Svenska spel att ge sig in i pokervärlden, speciellt med tanke på alla missbrukare och annat elände det kan leda till. Att det finns ett missbruk är klart och tydligt. Bara det faktum att i stort sett alla jag känner som sysslar medpoker säger att de går som sämst plus minus noll, men oftast kammar hem en del "det går himla bra faktiskt", tyder på att något inte är helt rätt (att alla vinner är ju omöjligt, och att alla ska gå jämt ut torde nog göra spelet rätt trist).
Dock kan man försvara Svenska spels inträde med att de faktiskt satsar mycket på rehabilitering och hjälp till folk som fastnat i beroende eller liknande. Dessutom har man strikta regler man fått av regeringen som gör att pokerspelandet blir "säkrare" jämfört med exempelvis utländska aktörer. Reglerna som gäller är följande:
* Ingen under 18 år får delta.
* Ingen får delta som inte själv satt en gräns för hur mycket han/hon kan förlora.
* Ingen får spela som inte själv satt upp en gräns för hur länge han/hon får spela.
* Marknadsföring får bara ske i tidningar och på Internet
* Telefonnummer till stödlinjen för spelberoende måste finnas i marknadsföring och på spelplats.
* Bolaget ska arbeta aktivt för att motverka problem med överdrivet spelande.
* Högsta tillåtna spelinsats ska vara två prisbasbelopp, för närvarande 79 400 kronor. Regeringen kan återkalla eller ändra tillståndet med omedelbar verkan.
* Regeringen ska utvärdera pokerspelet på Internet under våren 2007. (TT)
Huruvida regeringen med Svenska spel agerar etiskt korrekt eller inte tänker jag inte riktigt ge mig in på. Det jag mest funderar över är huruvida man etiskt kan försvara hela agerandet med regeringens tillåtande. Man har ju bestämt att pokerspeladen är skadligt, då det ger för snabb feedback och därför är beroendeframkallande. Innan alla TV-program och liknande var inte poker allt lika populärt och omsatte i Sverige inte alls samma pengasummor, då var inte Svenska spel det minsta intresserade av att syssla med nätepoker. Men efter pokerns genomslag och "förfining" som man faktiskt kan kalla det, så var det helt plötsligt väldigt lägligt att ge sig in i marknaden.
Vi har statligt monopol på alkohol, då vi på 1800-talet söp sönder oss och hade ihjäl oss något helt sjukt mycket. Statligt monopol på exempelvis nikotin eller något ännu mer kontroversiellt, prostitution är det i dagsläget inte frågan om. USCH! säger gemene man. Ok, nu är inte prostitution direkt beroendeframkallande, men visst finns det ett missbruk. När människor mot sin vilja tvingas till något, prostitution eller idrott eller vad som helst, så är det ett slags missbruk. Att prostitution är populärt i Sverige är inget nytt, världens äldsta yrke som det brukar kallas är väldigt poppis, och mängder med svenska män ser njutning i att betala för unga öststatsflickor (något som uppmärksammades i och med filmen Lilja 4-ever).
Nikotin är ett annat ämne som omsätter stora mängder pengar och försätter många i beroende. Men i båda dessa fall är det ingen som talar om att staten ska gå in och och "Kanalisera" kunderna, för att förbättra villkoren och ordna rehab med mera. Främst för att båda ämnena är fula och skamliga i viss mån. De flesta är överrens att statligt stöd till vare sig nikotinindustrin eller prostitution är moraliskt och etiskt fel.
Nu vill jag inte propagera för ett förstatligande av prostitution, även om jag anser att det är upp till gemene man att bestämma vad man/kvinna att göra vad han/hon vill med sin kropp. Utnyttjande och tvång och trafficking är givetvis icke acceptabelt och något jag avskyr mer än mycket annat.
Dock ställer jag mig frågan om hur det skulle vara om några år om det kom ett gäng med TV-program som visade hur coolt och sofistikerat det är med rökning.. Eller att röka majja, alternativt använda lite prestationshöjande preparat, eller ha sex för pengar (Pretty Woman), listan kan göras lång på ämnen. Gränser som vi idag ser som helt glasklara och etiskt korrekta kan ändras inom loppet av några få år. I alla fall om det som i pokervärlden finns mycket pengar att vinna.
NP: Nine Inch Nails - The Great Destroyer
Tuesday, May 1, 2007
Onlinespel & Spel Online: Bot-armé
jag läste precis en intressant artikel om en kinesisk student som spelade spelet Lineage II, där det är tillåtet att slå ner andra avatarer och därefter stjäla deras pengar. Man får dock väldigt lite pengar när man gör detta, vilket gör aktionen rätt meningslös.
Studenten i fråga skapade då en armé av botar som rånade folk och gav alla tillgångarna till honom själv. Då man kan handla valuta för riktiga pengar i Lineage II, kunde han göra sig rik på detta sätt.
Han åkte fast och blev fälld, för att olovligt ha tagit sig in på en server. Läs mer själva: http://news.bbc.co.uk/2/hi/technology/4165880.stm
NP: [:SITD:] - Benumbed
Studenten i fråga skapade då en armé av botar som rånade folk och gav alla tillgångarna till honom själv. Då man kan handla valuta för riktiga pengar i Lineage II, kunde han göra sig rik på detta sätt.
Han åkte fast och blev fälld, för att olovligt ha tagit sig in på en server. Läs mer själva: http://news.bbc.co.uk/2/hi/technology/4165880.stm
NP: [:SITD:] - Benumbed
Subscribe to:
Posts (Atom)