På senare år har pokerspelande blivit grymt hypat. Det började lite "oskyldigt" med ett par program som poppade upp i TV, där man följde pokerturneringar och hade expertkommentatorer som kom med synpunkter på folks spelande. Sedan kom lite mer flashiga program som "Celebrity World Poker Tour" där diverse TV-känsidar ställde upp och spelade om pengar som de sedan gav bort till olika välgörande ändamål.
Då dessa program gick på olika kanaler och på rätt bra sändningstid, och vips hade poker blivit hur hett som helst. I skolor pratade man om pokerförbud då elever spelade bort varandras pengar, i tidningar skrevs det om folk som blivit beroende hit och dit. I samma veva började olika pokersajter poppa upp och intresset för dessa verkade helt enormt.
Svenska spel, som innan inte sysslade med poker då det ansågs ge för snabb feedback och således inbjöd till beroende, började diskutera pokerfrågan. Många företag kunde ha sin bas utomlands och erbjuda nätpoker för svenskar utan att bryta mot Svenska spels monopol. Antalet pokerspelande svenskar ökade kraftigt och det talades om "pokerboomen", böcker om poker sålde som smör, man kunde till och med få ett minipokerset i Kalle Ankatidningen.
I slutet av 2005 uppmätte Svenska spel att nätpokern omsatte 9-10 miljarder kronor, vilket för spelbolagen innebär vinst på ungefär 1 miljard kronor. Man började då även prata om missbruk och att staten faktiskt borde gå in med Svenska spel på pokermarknaden för att "avkanalisera" spelare från pokerberoendet och locka svenskarna tillbaka till Sverige i sitt pokerspelande.
Samma höst fick också Svenska spel tillstånd av regeringen att ge sig in i nätpokervärlden. Målet för Svenska spel skulle vara att ta 25-30% av marknaden. Skulle man lyckas med detta, räknar Svenska spel med en bruttointäkt på 250 miljoner kronor. En inte helt dålig summa enligt mig.
Nu kan man givetvis ge sig in i en diskussion om det är rätt av staten och Svenska spel att ge sig in i pokervärlden, speciellt med tanke på alla missbrukare och annat elände det kan leda till. Att det finns ett missbruk är klart och tydligt. Bara det faktum att i stort sett alla jag känner som sysslar medpoker säger att de går som sämst plus minus noll, men oftast kammar hem en del "det går himla bra faktiskt", tyder på att något inte är helt rätt (att alla vinner är ju omöjligt, och att alla ska gå jämt ut torde nog göra spelet rätt trist).
Dock kan man försvara Svenska spels inträde med att de faktiskt satsar mycket på rehabilitering och hjälp till folk som fastnat i beroende eller liknande. Dessutom har man strikta regler man fått av regeringen som gör att pokerspelandet blir "säkrare" jämfört med exempelvis utländska aktörer. Reglerna som gäller är följande:
* Ingen under 18 år får delta.
* Ingen får delta som inte själv satt en gräns för hur mycket han/hon kan förlora.
* Ingen får spela som inte själv satt upp en gräns för hur länge han/hon får spela.
* Marknadsföring får bara ske i tidningar och på Internet
* Telefonnummer till stödlinjen för spelberoende måste finnas i marknadsföring och på spelplats.
* Bolaget ska arbeta aktivt för att motverka problem med överdrivet spelande.
* Högsta tillåtna spelinsats ska vara två prisbasbelopp, för närvarande 79 400 kronor. Regeringen kan återkalla eller ändra tillståndet med omedelbar verkan.
* Regeringen ska utvärdera pokerspelet på Internet under våren 2007. (TT)
Huruvida regeringen med Svenska spel agerar etiskt korrekt eller inte tänker jag inte riktigt ge mig in på. Det jag mest funderar över är huruvida man etiskt kan försvara hela agerandet med regeringens tillåtande. Man har ju bestämt att pokerspeladen är skadligt, då det ger för snabb feedback och därför är beroendeframkallande. Innan alla TV-program och liknande var inte poker allt lika populärt och omsatte i Sverige inte alls samma pengasummor, då var inte Svenska spel det minsta intresserade av att syssla med nätepoker. Men efter pokerns genomslag och "förfining" som man faktiskt kan kalla det, så var det helt plötsligt väldigt lägligt att ge sig in i marknaden.
Vi har statligt monopol på alkohol, då vi på 1800-talet söp sönder oss och hade ihjäl oss något helt sjukt mycket. Statligt monopol på exempelvis nikotin eller något ännu mer kontroversiellt, prostitution är det i dagsläget inte frågan om. USCH! säger gemene man. Ok, nu är inte prostitution direkt beroendeframkallande, men visst finns det ett missbruk. När människor mot sin vilja tvingas till något, prostitution eller idrott eller vad som helst, så är det ett slags missbruk. Att prostitution är populärt i Sverige är inget nytt, världens äldsta yrke som det brukar kallas är väldigt poppis, och mängder med svenska män ser njutning i att betala för unga öststatsflickor (något som uppmärksammades i och med filmen Lilja 4-ever).
Nikotin är ett annat ämne som omsätter stora mängder pengar och försätter många i beroende. Men i båda dessa fall är det ingen som talar om att staten ska gå in och och "Kanalisera" kunderna, för att förbättra villkoren och ordna rehab med mera. Främst för att båda ämnena är fula och skamliga i viss mån. De flesta är överrens att statligt stöd till vare sig nikotinindustrin eller prostitution är moraliskt och etiskt fel.
Nu vill jag inte propagera för ett förstatligande av prostitution, även om jag anser att det är upp till gemene man att bestämma vad man/kvinna att göra vad han/hon vill med sin kropp. Utnyttjande och tvång och trafficking är givetvis icke acceptabelt och något jag avskyr mer än mycket annat.
Dock ställer jag mig frågan om hur det skulle vara om några år om det kom ett gäng med TV-program som visade hur coolt och sofistikerat det är med rökning.. Eller att röka majja, alternativt använda lite prestationshöjande preparat, eller ha sex för pengar (Pretty Woman), listan kan göras lång på ämnen. Gränser som vi idag ser som helt glasklara och etiskt korrekta kan ändras inom loppet av några få år. I alla fall om det som i pokervärlden finns mycket pengar att vinna.
NP: Nine Inch Nails - The Great Destroyer
Thursday, May 3, 2007
Tuesday, May 1, 2007
Onlinespel & Spel Online: Bot-armé
jag läste precis en intressant artikel om en kinesisk student som spelade spelet Lineage II, där det är tillåtet att slå ner andra avatarer och därefter stjäla deras pengar. Man får dock väldigt lite pengar när man gör detta, vilket gör aktionen rätt meningslös.
Studenten i fråga skapade då en armé av botar som rånade folk och gav alla tillgångarna till honom själv. Då man kan handla valuta för riktiga pengar i Lineage II, kunde han göra sig rik på detta sätt.
Han åkte fast och blev fälld, för att olovligt ha tagit sig in på en server. Läs mer själva: http://news.bbc.co.uk/2/hi/technology/4165880.stm
NP: [:SITD:] - Benumbed
Studenten i fråga skapade då en armé av botar som rånade folk och gav alla tillgångarna till honom själv. Då man kan handla valuta för riktiga pengar i Lineage II, kunde han göra sig rik på detta sätt.
Han åkte fast och blev fälld, för att olovligt ha tagit sig in på en server. Läs mer själva: http://news.bbc.co.uk/2/hi/technology/4165880.stm
NP: [:SITD:] - Benumbed
Onlinespel & Spel Online: Onlinspelsfusk
I takt med att mer och mer människor använder sig av Internet, har speltillverkarna spottat ut otaliga onlinespel, där man kan interagera med andra människor över hela jorden i samma spel. Mest populärt och som man idag nästan inte kan undgå att ha hört talas om är "World Of Warcraft", företaget Blizzards grafikmässigt starkt barnfilmsinspirerade spel som lockat miljontals användare världen över. Precis som många andra fenomen som kommit med Internet är onlinespel en jättemöjlighet för människor som spelar spelen att knyta kontakter och kunna spela med människor på andra sidan jordklotet. Idag omsätter spel som "World Of Warcraft", "Star Wars Galaxies", "Eve online" med andra enorma summor. Onlinespel är jättepopulärt och framtiden för dataspel och tv-spel ligger med stor säkerthet i just onlinespel där folk kan interagera med andra spelare världen över. I och med att det är så stort och växer så fort, förekommer det givetvis även vissa problem. Möjligheterna skapar tjuven heter det, och det gäller även i onlinespel.
Trots att det i många onlinespel finns regler, så är de i det stora inte svåra att gå runt. Ett fall som blev omtalat i onlinespelkretsar var när användaren Nightfreeze som i spelet "Eve Online" lyckades blåsa mängder med användare på stora summor pengar, genom att påstå sig ha bildat en pool för att köpa ut ritningarna till ett bra rymdskepp (För att läsa mer om denna incident kan jag hänvisa till Olofs blog (biotechisgodzilla.blogspot.com/). Liknande problem har funnits att läsa om i den virtuella världen "Second Life".
Det gemensamma för båda dessa virtuella världar är att man har en valuta som går att köpas för pengar från vår fysiska reella värld.
Att begränsa sig med att ha en valuta som man bara kan handskas med i spelet och som inte på något sätt är kopplad till pengar i den reella världen är ingen säkerhet givetvis. I många andra spel förekommer annan form av "fusk" där användare jobbar upp en karaktär till en hög nivå, eller samlar på sig en viss mängd föremål och sedan säljer detta till högstbjudande på forum eller auktionssajter.
Exempelvis har det i Kina och Rumänien bland annat vuxit fram företag som sysslar med att jobba upp karaktärer för att sälja till folk som av någon anledning inte vill spela upp en karaktär från början. Genast kan man ställa frågan, är detta verkligen etiskt rätt? Sofie skriver om detta i ett inlägg i sin blog (janiseed.blogspot.com/), där hon belyser olika synsätt på hur man skulle kunna rättfärdiga respektive orättfärdiga ett eventuellt säljande.
Sofie skriver även att hon inte kan tänka sig något fall där det är etiskt försvarbart att köpa en karaktär. Min första tanke var precis den samma. Men så kom jag att tänka på när jag var yngre och samlade på hockeybilder (ett fenomen som tyvärr verkar utdött idag). Jag samlade på det New York baserade laget Rangers och hade kompletta samlingar i märkena Parkhurst och Ultra. För att få ihop de bilder man ville, köpte man hockeybildspaket i affären och bytte sedan bilder fram och tillbaka. Det fanns speciella tidningar som höll koll på vilka kort som mer värdefulla än andra beroende på hur sällsynta de var.
Efter ett tag, när hockeybilderna slog igenom hårt, öppnades små affärer där man kunde köpa vilka bilder man ville. De kostade mer än vad ett paket gjorde, men man fick specifikt det kortet man ville ha och kunde lätt konkurera ut andra om man exempelvis förhandlade om ett lite större byte med "mer värda kort". Istället för att köpa paket efter paket med bilder för att kanske få en bild på Mark Messier, eller för att hitta någon någorlunda lika åtrovärd bild att byta mot en Messierbild, så kunde jag nu för en slant köpa mig den bilden jag ville ha. Frågan uppkom givetvis om det var schysst eller inte och liknande att man gjorde på det här viset.
Nu är jag medveten om att liknelsen inte är jättebra då det bland annat rör sig om mycket större lopp i fallen där man handlar med karaktärer i onlinespel, sedan finns det faktiskt regler som speltillverkaren kräver att användaren i de flesta onlinespel ska godkänna och efterfölja och som innebär att man inte får sälja karaktärer eller liknande. Då regler egentligen inte alls måste ha med etik att göra, så struntar jag helt och hållet att ens diskutera dem. Problemet som man pratar om när det handlar om försäljning och "fuskande" av karaktärer och utrustning i onlinespel grundar sig, precis som i mitt hockeykortsexempel, att det är oschysst och orättvisst för de som kämpat och slitit med sina karaktärer och jobbat för att komma någonvart. Här har man spelat i ett år, eller samlat kort i ett år, så kommer en nisse och slänger upp lite stålar och köper en mins lika bra samling/karaktär som den jag har. Det går ju inte.
Eller gör det det?
Jag vill kanske vara en ninja, som inte följer ett gilles regler. Min tolkning av hur jag vill spela spelet kan vara på så vis.
Det jag undrar är vems utgångspunkt man ska gå efter. Kan det vara så att jag som spelar spelet varje dag i flera timmar och har gett mitt yttersta för att skapa min karaktär har rätt? Kanske kan det vara så att jag överdriver? Om någon vill spela ett spel med en superkaraktär från början och är villig att slänga ut en slant för det, är det då fel inställning? Självklart kan man argumentera för att spelet eller samlandet förlorar sin mening när man bara kan fixa det man vill ha direkt. Man lär tröttna på spelet rätt fort, och det är ju tillverkarens mardröm. Men är det fel synsätt för det? Går det inte att etisk försvara sitt agerande? Det tror jag nog.
Även om det i många fall kan vara svårt. Man har i tidningar kunnat läsa om tragiska händelser; kinesen Qui Chengwei vann i spelet "Legend Of Mir 3" ett svärd som han lånade ut till sin vän, som i sin tur sålde det för 870 dollar utan att dela med sig av vinsten. Då polisen inte kunde göra något åt saken, slog Qui i sin ilska ihjäl sin före detta vän. Likadant finns en händelse där en mamma hävdade att anledningen till hennes sons självmord berodde på ett rån han blivit utsatt för i spelet "Everquest". Dessa saker kan man anse att förövarna i frågan bär ansvaret för, och i och med att man kan förstöra för andra människor i spel genom "fusk" eller lureri så är det inte etiskt korrekt.
Men vi talar om om onlinespel, där folk från hela världen och tusentals olika kulturer agerar.
Det är lite samma problem som i diskussionen kring integritet, hur definerar man integritet? Det är möjligt att det med tiden växer fram en sorts Internetkultur med speciella normer och oskrivna regler eller liknande man kan gå efter. Men jag kan mycket väl tänka mig att någon etiskt kan försvara sitt i någon annans ögon "fuskande".
NP: [:SITD:] - Firnament
Trots att det i många onlinespel finns regler, så är de i det stora inte svåra att gå runt. Ett fall som blev omtalat i onlinespelkretsar var när användaren Nightfreeze som i spelet "Eve Online" lyckades blåsa mängder med användare på stora summor pengar, genom att påstå sig ha bildat en pool för att köpa ut ritningarna till ett bra rymdskepp (För att läsa mer om denna incident kan jag hänvisa till Olofs blog (biotechisgodzilla.blogspot.com/). Liknande problem har funnits att läsa om i den virtuella världen "Second Life".
Det gemensamma för båda dessa virtuella världar är att man har en valuta som går att köpas för pengar från vår fysiska reella värld.
Att begränsa sig med att ha en valuta som man bara kan handskas med i spelet och som inte på något sätt är kopplad till pengar i den reella världen är ingen säkerhet givetvis. I många andra spel förekommer annan form av "fusk" där användare jobbar upp en karaktär till en hög nivå, eller samlar på sig en viss mängd föremål och sedan säljer detta till högstbjudande på forum eller auktionssajter.
Exempelvis har det i Kina och Rumänien bland annat vuxit fram företag som sysslar med att jobba upp karaktärer för att sälja till folk som av någon anledning inte vill spela upp en karaktär från början. Genast kan man ställa frågan, är detta verkligen etiskt rätt? Sofie skriver om detta i ett inlägg i sin blog (janiseed.blogspot.com/), där hon belyser olika synsätt på hur man skulle kunna rättfärdiga respektive orättfärdiga ett eventuellt säljande.
Sofie skriver även att hon inte kan tänka sig något fall där det är etiskt försvarbart att köpa en karaktär. Min första tanke var precis den samma. Men så kom jag att tänka på när jag var yngre och samlade på hockeybilder (ett fenomen som tyvärr verkar utdött idag). Jag samlade på det New York baserade laget Rangers och hade kompletta samlingar i märkena Parkhurst och Ultra. För att få ihop de bilder man ville, köpte man hockeybildspaket i affären och bytte sedan bilder fram och tillbaka. Det fanns speciella tidningar som höll koll på vilka kort som mer värdefulla än andra beroende på hur sällsynta de var.
Efter ett tag, när hockeybilderna slog igenom hårt, öppnades små affärer där man kunde köpa vilka bilder man ville. De kostade mer än vad ett paket gjorde, men man fick specifikt det kortet man ville ha och kunde lätt konkurera ut andra om man exempelvis förhandlade om ett lite större byte med "mer värda kort". Istället för att köpa paket efter paket med bilder för att kanske få en bild på Mark Messier, eller för att hitta någon någorlunda lika åtrovärd bild att byta mot en Messierbild, så kunde jag nu för en slant köpa mig den bilden jag ville ha. Frågan uppkom givetvis om det var schysst eller inte och liknande att man gjorde på det här viset.
Nu är jag medveten om att liknelsen inte är jättebra då det bland annat rör sig om mycket större lopp i fallen där man handlar med karaktärer i onlinespel, sedan finns det faktiskt regler som speltillverkaren kräver att användaren i de flesta onlinespel ska godkänna och efterfölja och som innebär att man inte får sälja karaktärer eller liknande. Då regler egentligen inte alls måste ha med etik att göra, så struntar jag helt och hållet att ens diskutera dem. Problemet som man pratar om när det handlar om försäljning och "fuskande" av karaktärer och utrustning i onlinespel grundar sig, precis som i mitt hockeykortsexempel, att det är oschysst och orättvisst för de som kämpat och slitit med sina karaktärer och jobbat för att komma någonvart. Här har man spelat i ett år, eller samlat kort i ett år, så kommer en nisse och slänger upp lite stålar och köper en mins lika bra samling/karaktär som den jag har. Det går ju inte.
Eller gör det det?
Jag vill kanske vara en ninja, som inte följer ett gilles regler. Min tolkning av hur jag vill spela spelet kan vara på så vis.
Det jag undrar är vems utgångspunkt man ska gå efter. Kan det vara så att jag som spelar spelet varje dag i flera timmar och har gett mitt yttersta för att skapa min karaktär har rätt? Kanske kan det vara så att jag överdriver? Om någon vill spela ett spel med en superkaraktär från början och är villig att slänga ut en slant för det, är det då fel inställning? Självklart kan man argumentera för att spelet eller samlandet förlorar sin mening när man bara kan fixa det man vill ha direkt. Man lär tröttna på spelet rätt fort, och det är ju tillverkarens mardröm. Men är det fel synsätt för det? Går det inte att etisk försvara sitt agerande? Det tror jag nog.
Även om det i många fall kan vara svårt. Man har i tidningar kunnat läsa om tragiska händelser; kinesen Qui Chengwei vann i spelet "Legend Of Mir 3" ett svärd som han lånade ut till sin vän, som i sin tur sålde det för 870 dollar utan att dela med sig av vinsten. Då polisen inte kunde göra något åt saken, slog Qui i sin ilska ihjäl sin före detta vän. Likadant finns en händelse där en mamma hävdade att anledningen till hennes sons självmord berodde på ett rån han blivit utsatt för i spelet "Everquest". Dessa saker kan man anse att förövarna i frågan bär ansvaret för, och i och med att man kan förstöra för andra människor i spel genom "fusk" eller lureri så är det inte etiskt korrekt.
Men vi talar om om onlinespel, där folk från hela världen och tusentals olika kulturer agerar.
Det är lite samma problem som i diskussionen kring integritet, hur definerar man integritet? Det är möjligt att det med tiden växer fram en sorts Internetkultur med speciella normer och oskrivna regler eller liknande man kan gå efter. Men jag kan mycket väl tänka mig att någon etiskt kan försvara sitt i någon annans ögon "fuskande".
NP: [:SITD:] - Firnament
Subscribe to:
Posts (Atom)