När jag läst om Web 2.0 så har det som främst lagts fram som nytt och givande är användarnas möjligheter att själva skapa och styra över material. Exempel på Web 2.0 fenomen som de flesta säkert hört talas om och som sprid helt otroligt är ju blogar (hur stavar man egentligen? enligt vissa sidor är det två "g"..?), Youtube med liknande tjänster, messengertjänster och så vidare. Jag skulle tro att en stor majoritet av svenska Internetanvändare under 40 känner alla de företeelser jag nämnde.
Det är ju i sig inte så konstigt då det i tidningar skrivs blog, högt uppsatta politiker använder sig av det, och det framförs som ett nytt unikt sätt att nå ut till massvis med människor. Youtube kan ingen ha missat efter hur det hypats i media något otroligt. När sedan Google valde att köpa upp Youtube för 1.6 miljarder dollar, eller 12 miljarder kronor, så insåg man som vanlig dödlig hur stort youtube faktiskt är.
Till sist har vi messengerklienter. Jag kan tänka mig att varenda Internetanvändare i Sverige under 30 år använder sig av någon form av messengeraklient. Här kan man chatta direkt med sina vänner, eller med främmande människor för det om man vill. Det fördelaktiga med de här tjänsterna är att de inte är browserberoende, man laddar ner en liten mjukvara som man kan köra i bakgrunden för att använda när man ska chatta med sina vänner.
Något som är gemensamt för alla dessa applikationer är att de är väldigt användarvänliga (eller skall vara i alla fall), vilket gör att "vanliga" människor som inte ha så jättestor kunskap i kodning eller scriptning skall kunna använda sig av Internet för att kunna lägga upp och hantera information samt data och få ut mer än bara surfa runt och leta efter saker här och där.
Något annat som också är gemensamt för dessa tjänster är frågan om vem som bär ansvar för det som läggs ut eller som hanteras i de olika applikationerna. Är det skaparna som ligger bakom tjänsten som bär det uteslutande ansvaret för vad som finns på sajten, eller är det så att man som användare har ett ansvar?
I de flesta fall förekommer det olika former av avtal och liknande som man som användare måste acceptera i fall att man vill använda sig av tjänsten. Dessa avtal är ofta hiskeligt långa, och det krävs ofta i princip bara att kryssa i en ruta utan att läsa igenom avtalen för att kunna gå vidare i sin installation eller när dessa avtal nu poppar upp. Man kan ju utifrån dessa avtal mena på att det är användaren i sig som bär ansvar för vad han eller hon väljer att göra med tjänsten. Tillverkarna kan ju dessutom knappast gå igenom varenda blog, varenda konversation eller varenda videoklipp för att se om där finns något som inte följer de bestämda reglerna. Jag tycker dock att frågan inte är så enkel. Frågan om vad som är stötande eller som är emot reglerna är i många fall jättesvår att bedömma. Vissa personer reagerar olika på olika saker, vissa tar mer illa vid sig än andra av olika ting. Mycket beror på kulturskillnader, men mycket grundar sig också i att vi faktiskt är olika individer.
Exempelvis har man i Turkiet fått fram ett domslut som där Youtube ska blockas för nätanvändare med anledning att Mustafa Kemal Atatürk, Turkiets landsfader förlöjligas på vissa filmklipp. Brasilien och Thailand är länder som också infört olika regleringar kring Youtube. Liknande fall finns där exempelvis Annie Lenox (sångerska från Eurythmics) dotter bjöd några vänner på fest när hon var ensam hemma. Någon snäll vän lade upp inbjudan på Myspace, och katastrofen var ett faktum. I dessa fall kan kanske påstå att det rör sig om slags integritetsfråga. Vi har kanske svårt att se agerandet i Turkiet som försvarbart, men kanske har vi lättare att anse att den sextonåriga Lola Lennox integritet faktiskt kränkts när någon skickar runt hennes personliga inbjudan på nätet med adress och information om när hon är ensam hemma. Samtidigt kan man tycka att ingen gjort något olagligteller brutit mot några regler. Ännu svårare blir det när man tittar på blogar.
Många blogar är som dagböcker för människor, där man av någon anledningen vill dela med sig av sitt privatliv på Internet och därmed hur många människor som helst. Det finns även mängder med politiska blogar, och eftersom det handlar om personliga åsikter som man själv står för och inget annat, kan man spä på lite hur starkt man vill.
Pratar man sedan om messenger och andra "sociala tjänster" så finns det oändligt med många fall där folk anser sig blivit kränkta och liknande.
Man kan då fråga sig vem som bär ansvaret för dessa kränkningar. Det mest påfallande svaret är ju användaren som utfört den kränkandehandlingen Har man brutit mot en regel eller till och med en lag, så får man ta konsekvensen. Dock undrar jag ibland om det verkligen är rätt och etiskt försvarbart att överlåta hela det ansvaret till användaren? För vad är rätt och fel på Internet? Helgon.net är ett Internet-community för alternativa människor, blev omdiskuterat sedan folk diskuterat pedofili i tjänstens forum. Man jämförde pedofili med heterosexualitet och fick stöd från moderatorer som ansåg att man hade rätt att diskutera sådana här frågor. När det sedan uppmärksammades i media, bestämde man från sidans sida att det inte var tillåtet längre. Vem bar ansvaret där? Användarna som diskuterade frågan bröt ju faktiskt inte mot några regler.
Nu kan det tyckas att jag driver bort från ämnet en smula, men vad jag vill komma fram till är att i och med Web 2.0 så möjliggör man för vanliga Internetanvändare att kunna utnyttja Internet på ett nytt sätt, och på så vis öppnar man upp för en enorm massa människor som tidigare inte riktigt förstått sig på hur man gör. Men samtidigt blir det jättesvårt att säga vem som bär ansvaret för det som sprids och läggs upp. Är det företaget/skaparna bakom en specifik tjänst, eller är det användarna av tjänsten?
NP: Crippled Black Phoenix - Really, How'd It Get This Way?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment